Ett år har gått

Hej, Malin!

Tänk så fort ett år passerar!

För ett år sedan trodde jag att jag inte skulle klara året. Du var borta, hade lämnat oss. Förtvivlade sörjde vi dig. Jag hade tur som hade så många vid min sida i sorgen.

Det kändes som om sorgen inte skulle ta slut och att energin var borta.

Men energi förgås inte – den omvandlas.  Vi stärks av våra upplevelser. Vi får erfarenheter som gör oss tåligare, vi får ett djup och styrka men känner oss sårbara.

Sorgen lever kvar och saknaden likaså. Sorgen omvandlas till en ständig följeslagare. Den finns kvar som en påminnelse om livet som var, om kärleken som fanns och är ständigt närvarande och om att ta vara på den tiden vi har på jorden. Tomheten du lämnade efter dig finns fortfarande kvar.

Jag trodde att du inte skulle lära mig mer – men fortfarande trots att du inte finns kvar i livet så lär jag mig av dig genom själ, hjärta och minnen.

·         Du har lärt mig att ta vara på nuet. Att uppskatta den tiden jag har med min familj, mina vänner och hur             skört livet är och hur fort det kan förgås.

·         Du har lärt mig att inte fastna i grubblerier kring det jag inte kan påverka utan agera i det jag kan                       förändra.

·         Du har lärt mig att det viktigaste inte är hur länge jag lever utan - Att jag lever, när jag väl Kan leva.

·         Du har lärt mig att allt inte är som det ser ut – men det är ändå värdefullt det jag ser.

·         Du har lärt mig att strunta i småsaker och fokusera på helheten.

·         Du har lärt mig att förmedla känslor som behöver förmedlas – innan det är för sent.

·         Du har lärt mig att livet fortsätter efter döden.

·         Du har lärt mig att man fortfarande kan känna glädje trots att man sörjer.

·         Du har lärt mig att livet går vidare trots att människor dör från oss.

·         Du har lärt mig att avtrycket av en människa lever kvar i hjärtat och minnet för alltid.

 

Tack för att du fanns!

&

för att du finns i minne, själ och hjärta

jag saknar dig så....

Till minne av Malin

 

 

 

 

 

 


Julefrid eller Julestrid?

För ett par år sedan bestämde vi oss för att satsa på Julefrid istället för Julestrid!
I alla år hade vi kuskat runt till båda våra släkter för att fira Julafton.
Ju närmare vi kom Julen desto mer stressade var vi två vuxna i familjen. Vi skulle hinna ditt och datt. 
Min inkompetens i köket blev jag pinsamt påmind om och vi valde alltid att "köpa oss fria" genom att vi köpte det vi skulle ta med oss.
 
Tiden var alltid emot oss - vi fick stressa för att hinna fram innan...vi satt med spända käkar och vild blick om inte alla kom i tid och att barnen skulle hinna öppna sina klappar innan vi skulle till nästa tomte.
 
Känslan var långt ifrån frid och glädje. 
Irritationen var lättväckt för det minsta lilla - stressen var hela tiden närvarande och skrattet fastnade i halsen eller rösten gick upp i högljudd falsett. Gröt och sill slängdes ner i gapet och innan vi knappt svalt ner det så var det dax att dra vidare till nästa stopp.
Barnen slet upp klapparna och ville inte fika på nästa ställe, vill inte ens titta på klapparna. De var fyllda av intryck och smittade av vår stress. Visst det var kul att träffa alla på samma dag...men vi hann inte sitta och prata eller umgås. Vi hann knappt uppleva att Julafton pågick. Till slut valde vi att hoppa av...
 
Vi började prata med barnen vad DE ville att vi skulle göra.
Visst ville de träffa hela släkten ..men behövde inte göra det på samma dag. Det var helt ok att träffa dem på juldagen eller annandagen eller någon annan dag...
 
Vad ville DE ha på julbordet? Det var mycket vi kunde stryka. 
 
Vi valde att vår familj var viktigast den dagen. Vi umgås, sover så länge vi vill, vi leker eller spelar spel, vi pysslar om vi har lust, vi gör det enkelt och har det lugnt och skönt. 
Äntligen har vi fått Julefrid - men inte utan strid.
 
Visst har vi gjort andra besvikna, men vi bjuder hem alla som vill träffa oss en annan dag under Julen.
 
VI TRIVS MED VÅR JUL, nu vi ser fram emot den och vi njuter av den och det är viktigast av allt!
GOD JUL!
 
 

RSS 2.0