Julefrid eller Julestrid?

För ett par år sedan bestämde vi oss för att satsa på Julefrid istället för Julestrid!
I alla år hade vi kuskat runt till båda våra släkter för att fira Julafton.
Ju närmare vi kom Julen desto mer stressade var vi två vuxna i familjen. Vi skulle hinna ditt och datt. 
Min inkompetens i köket blev jag pinsamt påmind om och vi valde alltid att "köpa oss fria" genom att vi köpte det vi skulle ta med oss.
 
Tiden var alltid emot oss - vi fick stressa för att hinna fram innan...vi satt med spända käkar och vild blick om inte alla kom i tid och att barnen skulle hinna öppna sina klappar innan vi skulle till nästa tomte.
 
Känslan var långt ifrån frid och glädje. 
Irritationen var lättväckt för det minsta lilla - stressen var hela tiden närvarande och skrattet fastnade i halsen eller rösten gick upp i högljudd falsett. Gröt och sill slängdes ner i gapet och innan vi knappt svalt ner det så var det dax att dra vidare till nästa stopp.
Barnen slet upp klapparna och ville inte fika på nästa ställe, vill inte ens titta på klapparna. De var fyllda av intryck och smittade av vår stress. Visst det var kul att träffa alla på samma dag...men vi hann inte sitta och prata eller umgås. Vi hann knappt uppleva att Julafton pågick. Till slut valde vi att hoppa av...
 
Vi började prata med barnen vad DE ville att vi skulle göra.
Visst ville de träffa hela släkten ..men behövde inte göra det på samma dag. Det var helt ok att träffa dem på juldagen eller annandagen eller någon annan dag...
 
Vad ville DE ha på julbordet? Det var mycket vi kunde stryka. 
 
Vi valde att vår familj var viktigast den dagen. Vi umgås, sover så länge vi vill, vi leker eller spelar spel, vi pysslar om vi har lust, vi gör det enkelt och har det lugnt och skönt. 
Äntligen har vi fått Julefrid - men inte utan strid.
 
Visst har vi gjort andra besvikna, men vi bjuder hem alla som vill träffa oss en annan dag under Julen.
 
VI TRIVS MED VÅR JUL, nu vi ser fram emot den och vi njuter av den och det är viktigast av allt!
GOD JUL!
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0