Att fortsätta leva efter att döden och sorgen hälsat på
Flera gånger under senaste månaderna har jag fått frågan; hur orkar du? Jag har även frågat mig detta själv om och om igen.
Svaret är enkelt - Jag har inget val.
När döden upprepade gånger hälsar på så upptäcker man att man inte kan förbereda sig på döden. Fastän jag under de senaste 10-15 åren visste att fars tid var utmätt och att hans hjärta troligen bara skulle ge upp och stanna för gott någongång så var jag ändå inte beredd.
Jag har under årens lopp grubblat på hur det skulle bli. Om han skulle vara ensam, om det skulle bli dramatiskt, om mor skulle vara ensam hemma när han gick bort, om det skulle vara otäckt, om han skulle hosta ihjäl sig eller om hans hjärta skulle stanna eller om hans diabetes skulle ge honom koma eller om han skulle dö i någon infektion men mina grubblerier var inte till någon hjälp när det väl hände.
Han bara dog och döden var ett faktum och bara att acceptera.
Någonstans är jag tacksam över att jag under året som gått har fått öva en massa på sorgearbete. Jag räknar tillbaka 1 år och upptäcker att 8 stycken nära bekanta och släktningar har gått bort. Det har varit klasskompisar, föredetta grannar, nära vänner, föredetta arbetskamrater, kompisar, körsångare, nära släkt som har gått bort och bara 3 av dessa var förväntade dödsfall.
Min älskade man fick en hjärtinfarkt och var nära att mista honom då han fick hjärtstopp.
Min kropp har sagt ifrån i form av olika smärta och sjukdomar flera gånger.
Jag har blivit sviken av sådana som jag trodde var mina vänner och jag har blivit orättvist behandlad.
23 arbetskamrater har slutat på min arbetsplats vilket har lett fram till ständiga separationer och förluster. Vi har bytt chef 3 gånger under det senaste året. Vårt företag står under rekonstruktion. Mina båda närmaste arbetskollegor försvinner - den ena dog och den andra slutar snart sin tjänst.
Jag har fått plötsliga och negativa besked som skakat mig om och om igen. Jag har gråtit floder och undrat om jag kommer överleva detta, jag har förbannat döden och orättvisan, jag har misströstat i stunder av svår själslig smärta.
Jag har blivit förvirrad av smärtan, jag har också varit jobbig att vara nära - bitter och grinig, jag har inte orkat vara en bra mamma/ fru/god vän och arbetskamrat alla dagar, jag har ältat och gnällt, jag har fastnat i min bubbla av minnen och grubblerier om framtiden, jag har grubblat i timtal om varför det hände - hur kunde det hända, hade jag kunnat göra något, hade någon annan kunnat göra något för att hindra det, jag har bönat och bett om frid.
Men jag har också fått en massa stöd, kärlek, omtanke, värme, kloka ord, kramar, famnar från många. Jag har även upptäckt hur många vänner jag har, vilka otroliga kärleksfulla vänskapsband som finns runtom mig. Jag har mött en sådan generositet av värme. Jag har fått nya vänner och nya insikter om vilka som är verkliga vänner.
Jag har fått en massa nya arbetskamrater som tillför mycket till verksamheten. De kommer med nya tankar, erfarenheter från andra verksamheter, de har en ny blick och perspektiv på vår verksamhet och tar med sig nya kunskaper till vår arbetsplats. De kommer med stort intresse för verksamheten och inspirerar med framtidstro. Nya vänner att skapa nya minnen tillsammans med.
Jag har upptäckt att mitt arbete har tagit mycket kraft och att jag inte kan lösa alla problem själv - så det är bäst att bara släppa det jag inte kan lösa och fokusera på det jag själv kan ta ansvar för och lösa. Jag behöver inte oroa mig för det jag inte kan göra något åt.
Min familj och min hälsa är det viktigaste jag har. Jag behöver låta min tid ägnas åt dem och hälsan.
Jag har upptäckt en massa hos mig själv under året som gått - både bra och dåliga egenskaper. Jag kan samtidigt bära både styrka och sårbarhet, glädje och sorg, empati och cyinsm, envishet och uppgivenhet, ärlighet och oärlighet, ansvarstagande och ansvarsbrist.
Jag har en envishet som ibland skadar och ibland härdar.
Jag behöver fortsätta att minnas vad som är viktigt i livet och välja utifrån min värdegrund.
Lev varje dag som om den vore den sista - Vi vet inte när den sista dagen kommer!
Kommentarer
Trackback
