finnlyckan

Tunga tårar av sorg tynger mitt hjärta. På fredag är det begravning.

På nätterna kommer du tillbaka i mina drömmar. Jag pratar och frågar en massa men får inga svar. 

Hjärnan försöker förtvivlat förstå att du är borta. I drömmen lever du men ändå är du död. Jag får inte ihop det.

 

Din familj pendlar mellan att skratta åt underbara minnen till avgrundsdjup förtvivlan över att du är borta.

 

Tyngden i bröstet vill inte släppa. Huvudvärken sitter hårt och envist. Energin är låg. Kroppen är trött och tung. 

 

Jag vill bara ha dig tillbaka. Jag vill att du ska vara här, just nu och för alltid.

 

Vi har städat ut ditt rum på jobbet. Jag och K har ont av ångest och skuld. Det känns som om vi rensat bort dig, utplånat dig. Men du är här. Men ändå inte.

Klumpen i halsen växer och tårarna väller ut. Tunga rinner tårarna sakta ner och väter ner ansikte och kläder. För en sekund lättar trycket...för att sedan vant återkomma.

 

Kom tillbaka!