finnlyckan

 

Kyrkan är fullsatt av alla dina nära och kära. Luften är tung av sorg. Kärleken till dig är ständigt närvarande i rummet. 

 

Tårarnas icke sinande källa beskriver min och de andras kärlek och saknad till dig.

Vågor av sorg väller upp och tar sitt uttryck när ett minne passerar i revy, när dina favoritlåtar spelas, när någon snyftar högt, när mina egna skakningar och skälvningar påminner mig om den oändliga sorgen jag känner just nu.

 

Du är så vacker på fotot som står framför urnan. 

Solen smeker din kind vid ena axeln och du sitter avslappnad, brunbränd och fridfull och tittar in i evigheten. 

Strupen snörps ihop och mina axlar skakar och skälver av känslor som ruskar om mig.

 

Många har kommit från vår arbetsplats, alla tärda av smärta och saknad. Alla ville vara här men alla kunde eller mäktade inte med. 

 

 

 

Din familj agerara tappert och modigt.De släpper fram och ut sorg och saknad. Din älskling håller om och tröstar och blir tröstad själv. Många släktingar, kamrater, vänner, grannar, barndomsvänner, semesterkompisar, bekanta, arbetskamrater till maken, arbetskamrater till dig från idag och långt tidigare kommer för att hedra ditt minne.  

Begravningstexten är ljus, igenkännande och kärleksfull. Dina käraste har lyckats förmedla din uppenbarelse via prästen. Han beskriver dig som varm och öm, omtänksam och klok. Han berättar även om din karisma, din påverkan på människor, dina positiva egenskaper. Han förmedlar även hur du var liten i stoftet i urnan och på jorden men lämnade ett värdsligt stort tomrum efter dig. Han berättar om din livsglädje och önskan om att alltid gå vidare, leva mer och innerligt. Hur du skulle sagt och gjort för att stötta oss i vår smärta om du varit hos oss. 

Så träffande och sant. 

K viskar"jag bara väntar på att hon ska komma in, levande" - ja, det känns som om hon är här, tänker jag.