Älskad förlorad väninna
På ett ögonblick förändrades allt.
Du tog din morgonrunda och sprang lätt och snabbt. Du njöt av stegen mot underlaget, hjärtslagen, benens styrka, vinden i ditt hår, rytmen i kroppen. Du lyssnade på musik och Runkeeper som berättade att du höll snabb fart och var nära ett rekord. Du flög fram över landskapet. Lyckan rusade i kroppen du uppnådde "runnershigh". Du varken såg eller hörde att tåget kom.
På ett ögonblick var allt över. Du försvann från vår värld.
Till en ny värld.
Du lämnade oss med färska sår, stor sorg, avgrundsdjup förtvivlan och stor saknad.
Du var så betydelsefull och vacker. Du var så levnadsglad och kärleksfull. Så klok och trygg. Du fanns där och såg oss alltid. Du ville alla väl. Du var ödmjuk och omtänksam. Ditt leende var bländande och din humor var varm och busig. Du berättade stolt om dina fina, smarta barn och din fantastiska man. Du gladdes åt hundens fina utmärkelser och såg fram emot valpens utvecklingsmöjligheter. Du levde väl och omsorgsfullt. Du var en fantastisk förebild för oss alla.
Du hade alltid svar på mina frågor. Du fanns alltid där som mitt stöd. En kram eller ett uppmuntrande ord värmde du mig med när jag så väl behövde det. Din dörr var alltid öppen för mig. Min saknad är oändlig. Min sorg är stor. Jag sörjer det liv jag inte fick med dig och än mer det liv din familj inte får med dig.
Jag är lycklig att jag fick lära känna dig. Jag bär med mig dina ord i mitt hjärta. Jag hör din röst svara mig när jag undrar något. Ibland hör jag även ditt skratt och ser din busiga blick.Jag minns dina upptåg och din humor.Jag skrattar när jag tänker tillbaka på alla fredagar när vi dubbelvikta kiknade av skratt när du berättade något kul eller kom med en fräck eller underfundig poäng.
Jag tycker att jag ser dig i korridoren ibland och väntar på att du ska komma in genom dörren. Jag undrar hur livet blir utan dig. Jag vill inte veta det.....
Plötslig känner jag att du spänner blicken i mig från himlen och du säger skarpt - nä nu får det vara nog, och så säger du;
- Allt kommer att bli "kanoners".. fast det tar ett tag....gråt när du behöver....sen gör du något annat......
ödsla ingen tid på mig och min död säger du ödmjukt, för sån var du, äh lägg inte ner mer tid på mig - skulle du sagt när du tyckte att vi gråtit för länge..över dig...
Du skulle vara mycket besvärad av att vi alla går omkring och lider och gråter för din skull..och hur mycket smärta din död har givit din älskade familj.
Du skulle säga - "Fortsätt och lev ditt bästa liv". Lev i nuet. Njut av det jag inte får njuta av.Ta hand om dem som jag inte kan ta hand om, fast jag kommer alltid att vara med dem, finnas i deras hjärta och vara delar av deras liv. Upplev det som jag inte kommer att uppleva. Gör ditt liv meningsfullt och värdefullt för dig och din omgivning. Lev med dem du älskar och berätta för dem att du älskar dem.
Lev väl säger du och så tar dina änglavingar och flyger iväg mot ljuset.
Jag kommer aldrig att glömma dig. Du är alltid med mig. Jag saknar dig.
Kommentarer
Postat av: Karin
Så himla vackert skrivet. Tänk att kunna sätta känslor på pränt så otroligt fint. Hoppas livet inte ger dig mer sorger nu på länge och att du kommer igenom med ännu större styrka än vad du hade innan. Tänker på dig! Styrkekram
Svar:
Rita
Trackback
