I nöden prövas vännen
Under året har jag verkligen fått prövas som vän och prövat mina vänner. Jag har inte vetat hur många vänner jag haft förrän nu. Visst finns det många omkring mig som jag betraktar som vänner men jag har ju inte vetat hur MYCKET vän varje enskild person är för mig.
När något hemskt händer så prövas ärligheten, omtanken och empatin. De äkta vännerna finns där och de andra drar sig undan. Jag är överväldigad över hur många äkta vänner jag har i min närhet.
I sorgen fanns det många famnar som tog emot mig. Många telefontimmar pratades, många kramar och klappar utdelades och togs emot, många uppmuntrande ord skrevs, mycket omtankte visades.
Mitt hjärta var fyllt med sorg men även med stor tacksamhet över dem som finns kvar på jorden. De som fanns och finns kvar för mig. De som delade sorgen, som lyssnade, som tröstade, som höll om, som höll i, som höll ut.
Det fanns många stunder då jag undrade om jag någonsin skulle gå starkare ur denna smärta.
Nu vet jag att jag kommer göra det.
Jag är inte igenom det ännu men stärkt av min erfarenhet.
Min nuvarande smärta är inte lika själslig. Nu börjar min kropp berätta hur den mår. Och jag måste börja lyssna. Smärtan som jag burit på i åratal låter sig inte lindras längre.
Så svårt det är att be om hjälp fast den är nära.
Jag har upptäckt nya saker om mig själv, jag har upptäckt att gamla mönster sitter kvar, jag har upptäckt svårigheter jag inte visste jag hade.
Jag har upptäckt vad den fysiska smärtan gör med tankar, känslor och beteenden. Sedan 3 veckor så har jag utvecklat tankar, regler och beteenden kring min smärta.
Jag hade en massa katastroftankar kring att söka hjälp.
Jag har upptäckt att all min rädsla var obefogad.
När jag väl frågade om hjälp fanns det personer som hjälpte, som trodde på min smärta, som försökte hjälpa mig på bästa sätt, som gjorde sitt bästa för att lindra och bota.
Just nu vilar jag i tacksamhet!
Jag känner glädje över det som är bra i mitt liv!
Kommentarer
Trackback
