En ny fas i livet
Begravningen är över. Första alla hjärtans dag har passerat och idag tackade din kära familj alla oss som på olika sätt hedrat ditt minne..
Jag och K har hälsat på hemma hos dig. Utan att du var där.
Så konstigt det kändes att se det du berättat om men att du inte var den som visade oss allt i huset. Där brukade du sitta, på den sidan av sängen låg du, det här var "ditt pysselrum", där vad bröllopsfotot. De här tapeterna hade du valt, här på altanen höll du på att renovera dina utemöbler. Allt andades dig, du var där men ändå så frånvarande. Saknaden var så påtaglig.
Din älskade flicka hade bakat kladdkaka till oss som var supergod och vi berättade om att du visat bilder på hennes fina cupkases som du var så imponerade av. Maken hade gjort en välsmakande äppelpaj så vi var mycket nöjda och mätta av godsakerna. Din fina son satt kvar länge tillsammans med oss vuxna och bara lyssnade på vårt prat om dig. Jag berättade om din stolthet över hans framsteg, hans topp prestationer, att han spelade med de äldre killarna i dalalaget. Dina barn berättade om att de ibland skrattar och har kul igen och kan svänga till att må så dåligt och vara ledsna också. De har livet framför sig.
Vi bara bekräftade det de sa och berättade om att det är så viktigt att känna det som känns och hantera sin egen sorg personligt.
På jobbet står ett nytt namn på din dörr. Kortet är borttaget på mottagningens personaltavla. Ditt journalkonto är stängt. Din mail är borttagen. Dina saker är kastade eller skickade till din familj. Du finns inte längre hos oss fysiskt.
Men du lämnar aldrig vårt hjärta.
Kommentarer
Trackback
