finnlyckan

Sitter inomhus, ser de efterlängtade solstrålarna våga sig ner till hustaken i byn. Längtar ut..

Temperaturen ligger kring -20 grader. Det svider i luftrören när jag drar in den kalla luften på väg fram och tillbaka från postlådan.

Jag tar små myrsteg som ändå ger mig hjärtklappning och andfåddhet. Influensan vägrar släppa greppet om mig. Den trivs med att invadera min kropp. Den flyttar sig gång på gång. Den började i leder och muskler, gav mig feber och nu har den satt sig kraftfullt i halsen och bröstet. 

Det känns som om det sitter en tjock heltäckningsmatta av slem längst ner i lungorna. Det gör ont att hosta då man river i den såriga halsen. 

Suck! 

Längtar efter kraft och energi. Saknar den sköna naturens helande kraft. Vill ut och känna luften mot huden igen.

Tålamodet tryter, rastlösheten är ett faktum. Jag aktiverar mig en stund med vanliga hemuppdrag som disk, tvätt och upptäcker snabbt energilösheten. Jag måste vila mellan varje aktivitet som om det vore en stor prestation. Jag vill inte riktigt godkänna virusets effekt på min lekamen. Jag kämpar och strider mot mina symtom utan nämndvärd effekt. Återigen minns jag att det är bättre att kapitulera än att strida mot saker man inte kan förändra. Just ja.

Lite besviken och muttrande accepterar jag faktum - jag är fortfarande sjuk. OK.

Tunga steg styr mot sängen återigen. Seså! Upp med hakan - så illa år det inte! Bara en liten förkylning som kommer att gå över.

Jaja - som en trotsig 4-åring med stor underläpp surar jag en stund - tills jag tröttnar - för det var ju ganska trist.

Efter ett tag känns sängen varm och gosig, glider ner mellan täcket och pallar upp en massa kuddar under mig. Slår på TV och ÄGER dosan för en gångs skull! Zappar hur mycket jag vill, tittar på sådant som resten av familjen ofta suckar åt. En liten spirande känsla av välbehag börjar ta plats i bröstet. Jag mojsar ner mig ännu mer i täcket och känner plötsligt att det faktiskt ÄR mysigt, härligt här i sängen. Visst är influensan kvar på besök men han kommer snart att ge sig av, jag låter honom vara kvar tills han är klar - Tänk var mycket immunförsvar jag bygger just nu - nu tar det minst 20 år till nästa influensa.

Se där solen skiner ännu mer, den värmer till och med.

Tack för det!