Årets första dag! Den vackra och gnistrande snön är ett minne blott. Gårdsplanen är en bucklig och svårhanterad isgata. Med en dåre envishet tvingar jag med mig maken för att besegra den isprydda marken. Letar fram några omaka pensionärsbroddar som kommer väl till pass. Lite grymtanden passerar raringens läppar men jag hyssjar honom och lovar en stor belöning vid hemkomsten. Muta kallas det. ;-) . Trippande, slirande, halkande beger vi oss ut på tur. Kan det måhända finnas något fotoobjekt under vår vandring? Förväntar mig föga. Ack vad jag bedrar mig...bara en km på väg finner jag guld!!!
Tänk vad lite sol och ljus kan göra för humöret. Längre fram på vägen finner jag en ytterligare en skatt...
Min älskade man!
Det var lyckan för dagen!
Försök finna lycka var dag. Den finns alltid att få tag på!
