finnlyckan

Tänk så ofta som man fastnar i sina egna negativa värderingar och terroriserar sig själv med en ström av tråkiga och negativa tankar. Hela kroppen smittas av destruktiviteten i den malande massan av negativism.

 

Arbetsveckans sista dag gjorde mig trött och sliten och tankarna var förmörkade.

Jag såg därför allt utifrån den känslan jag bar i kroppen; negativt, nedvärderat och trist.

 

Det var bäddat för trubbel.

 

Min hjärna var förmörkad av negativa tankar om mig själv och omgivningen och humöret blev därefter.

Axlarna upphissade till öronen, käkarna sammanbitna och den negativa scannern påslagen på full volym.

Tankeflödet i min hjärna var elakt och överdrivet negativt.

 

Hela min kropp var redo för attack och försvar.

De närmaste råkar alltid mest illa ut. Älsklingen ville ha ett litet samtal med undertecknad och jag gick genast till attack och försvar. Min hjärna var inställd på att till varje pris försvara mig och attackera tillbaka.

Behöver jag säga att strategin inte var speciellt verkningsfull?

Nu hade jag ( eller vi ) lyckats med bediften att se till att båda var förlorare. Ingen gick vinnande ur matchen. Båda gick åt varsitt håll och surade över att de inte fått den andre att inse vem som hade rätt, vem som vann matchen och slapp skulden och ansvaret för bråket som uppstått.

 

De negativa tankarna bildade maratonlånga tankesnurror som bara spädde på eländet.Jag tänkte att jag hade rätt och att det var jag som var sårad och besviken. Jag grubblade över hur jag skulle kunna förändra den andre parten i målet. Så att jag själv slapp göra någon förändring. Då minns jag plötsligt:

 

Just  ja - en tanke är bara en tanke och den enda som lider av den är jag.! -och kanske omgivningen om jag fortsätter sura!

Ska jag då fortsätta tänka mina trista och negativa tankar?

 

 

Nej, den vill jag ta bort...

hmm nej, vänta - vi kan inte ta bort tankar eftersom hjärnan är till för att producera dem.

Men hur ska jag kunna förändra tanken?..

 

Jo just ja - jag kan inse att det bara är en tanke, jag kan titta på tanken och acceptera att den finns, att jag inte kan ta bort den men jag kan ändra mitt sätt att hantera den.

 

Jag kan se mina ologiska, ej hjälpande tankar som löv som flyter fram i bäcken som porlar..

 

 

De finns där, olika färger och former, de ger mig olika känslor beroende färg, form, minnen och tolkningar. Jag kan inte välja vilka som kommer utan acceptera att de kommer, jag ser dem och jag släpper dem och låter dem flyta förbi.

 

Jag ser bäcken med alla löv som forsar förbi...jag förstår mig själv.. varför det blev som det blev, hur jag kunde påverkas som jag gjorde..

Min besvikelse och bedrövelse över att inte vunnit matchen är inte längre lika påtaglig.

 

Jag känner en spirande empati för min motståndare helt plötsligt..

 

 

Ojoj..vad stort allt blev, förstorat och överdrivet. Känslan var stor och stark, tankarna spädde på eländet men orsaken var fjuttig från mitt håll..

 

 

Skammen efter insikten..

Jag kan bara ta min del av ansvaret och tänker göra det - snabbt!

 

 

Skrider snabbt till verket och bekänner min skuld.

 

 

Hittade fina kloka ord som jag ska komma ihåg framöver:

 

 

 

Luften känns plötsligt lättare att andas och hjärtat har äntligen förvandlats från sten till kött och blod igen.