Tankarnas krig

Jag sätter mig ner tidigt på morgonen och ska landa och öva lite mindfulness.
Tar några djupa andetag, låter axlarna sjunka ner, följer mitt andetag som långsamt fyller kroppen med luft och sedan släpper ut luften uppvärmd...Så långt går det bra sen...
-Tankarnas krig startar. Jag kastas från planer inför dagen, julklappar, stressande tankar om jobbet, "hur ska jag hinna", oro inför läkarbesök, rädsla inför framtiden, "är det något jag glömt?", "hur mycket är klockan?", känslor som startar i kroppen och börjar bråka med mig..
 
Mindfulness handlar om just detta: försöka att möta dessa tankar och känslor och om och om igen omfokusera för att återgå till att endast uppleva och vara kvar i det som är nu. Det är så svårt och frustrerande! 
Jag får tankar om att jag är värdelös som inte klarar detta - möter tanken och försöker släppa den - jag omfokuserar för tusende gången.
Tittar på klockan - det har bara gått 4 minuter!!!
Omfokuserar till mina andetag - som jag uppmärksammar har ökat i tempo och flyttat sig högre upp i bröstkorgen.
Nya tankar "det är omöjligt" - "ge upp" - hjärtat klappar.
Omfokuserar och låter tankarna flöda ..ett tag
Till slut står jag inte ut längre - är okoncentrerad och ofokuserad och bestämmer mig för att avsluta mitt träningspass i mindfulness.
 
 
Irriterande svårt - men så viktigt - att uppmärksamma hur den inre världen tränger sig på och skrämmer upp hela systemet!
Vi kan inte skilja på fantasi eller verklighet så länge tankarna är dolda! Vår kropp reagerar precis som om vi är utsatta för verkliga hot.
 
Så nyttigt att uppmärksamma detta. Min beslutsamhet att öva mindfulness mer regelbundet har ökat.. motståndet till att öva har också ökat!!..
Bra! Jag gillar utmaningar !
 
 
Öva på att leva i livet varje dag! Du vinner mycket på att uppmärksamma din inre värld som tar energi och krokben på dig i livet. Tankar som hindrar dig att leva ett bra liv eller känslor som skrämmer dig utan att det verkliga hotet existerar - mer än i din egen hjärna.
Det är jobbigt, irriterande, frustrerande men värt all möda när sorlet avtar.!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0