Siktar mot solen
Helt allena börjar jag färden mot solen idag. Grabbarna fiskar och tösen är hos sin pojkvän och leker.
Jag börjar skönja solen redan på väg upp mot Gyllbergen, gran och talltopparna speglar ljuset från några försiktiga strålar av guld.
Ljusets inverkan på kroppen är en spirande, bubblande känsla av förväntan. Vad ska nästa sväng i spåret ge för fantastiska synupplevelser?
Drar iväg mot masten för att säkerställa mötet med solen. Högsta punkten är 497 meter och då borde jag nog få lapa en del sol på den färden:?
Lite bakhalt - så jag drar på ett lager med blå extra och tycker mig ha lite mer tryck i avstampet därefter.
Jag förhäxas av vyerna, snön gnistrar, solen reflekterar och leker kuragömma mellan träden. Jag åker några meter innan jag helt betagen stannar och fotograferar gång på gång.
Solens försiktiga strålar når äntligen min hud. Jag är omringad av snöformationer och fantasifigurer i snö. Trolskt, fridfullt och bedårande - jag helt ensam för stunden i spåret och njuter. Bara jag, snön, skidorna och mobilkameran. Jag känner mig hedrad, att jag får uppleva den här stunden av livskvalitet, andlighet och njutning.
Jag åker några stavtag och ler och säger ahhh, åhhh för mig själv. Otroligt vad lite ljus och snö kan göra för själen.
Hjärtat ler, själen myser, kroppen ryser av välbehag. Jag startar hemresan med nyvunnen kraft, kärleken till omgivningarna, ruset efter skidturen. Väl hemkommen lägger jag mig en stund i badet och lyssnar på ljudbok. Livet är fullkomligt fantastiskt just då¨!
Och resten av dagen lever jag på mina minnen.
Kommentarer
Postat av: Gunilla OJ
Men vilken vacker värld där uppe i Gyllbergen. Vackra bilder. Ha ett riktigt Gott Nytt År! /Gunilla
Svar:
Rita
Postat av: Birgit
Härliga bilder och vackert skrivet hoppas kunna följa din blogg framöver Kram till dig Rita
Trackback
