Från motgång till framgång
Jag och älsklingen skulle ta en tur till Gyllbergen och åka skidor. Premiärtur. Vi såg verkligen fram emot det.
Vi kommer fram och parkeringen är helt tom förutom 2 bilar med barnfamiljer. Hmm! Var är alla vasaloppsåkare en sån här fin dag?
När vi väl kom fram till spåren upptäckte vi att det var ospårat. Nåja, vi tar ett spår vi känner till så går det ändå.
Vi börjar åka och mycket snart upptäcker vi - total avsaknad av fäste..men, men vi har ju valla med oss.
Nysnö och +1-0 var det..hmm. Maken drog på ett rejält lager, det är en utmaning när det är 0 gradigt och nysnö..
Maken drog iväg på nyvallade skidor men hade fortfarande inget fäste. En massa okvädesord ramlade ur munnen på min älskade.."det är ingen ide´" fan va tråkigt", "det är omöjligt att åka utan fäste". Beredd att ge upp så uppmanade jag honom att det är bra träning att staka. Vi satsade på att staka 1 km och sedan vända så vi inte åkt hela vägen hit helt förgäves.
Kilometrarna passerades...det vackra landskapet förtrollade oss. Maxpuls efter några stavtag gav mersmak - det var ju träning vi ville ha.!
Helt plötslig var vi framme vid vårt mål. 5 km bort.! Vi hade vunnit över våra mentala motstånd och vänt det till vår framgång!
Maken fyrade av sitt vackra leende och tackade mig för mitt positiva tjat. Vi delade lyckan av att tillsammans övervunnit vår lathet och vår negativa inre dialog och vi njöt samtidigt av trevligt sällskap och underbar natur som talade skön tystnad.
Nöjda och ömma i våra stakningsmuskler begav vi oss hemåt och landade i vårt hemmaspa. Vi tände doftljus och låg och tinade upp i badkaret en stund.
Det var lycka för mig den dagen!
Kommentarer
Trackback
